Skolan har dragit igång på allvar och i samma sekund blev det plötsligt höst. Regn och rusk och några svettiga cykelturer till och från KTH. I onsdags då det regnade värre än någonsin (kändes så då iaf) gav jag upp och satsade på tunnelbanan igen. 

 

Det har precis som förra året varit en väldigt intensiv start. Hade någon frågat mig hur länge vi varit igång hade jag snarare sagt en månad än en vecka. Men, det känns ändå som om det är under kontroll. Vi har, som jag fasade för, fått väldigt mycket literatur som ska läsas till nästa vecka. Dessutom dubbelt så mycket som jag trodde när jag sterssade upp mig inför skolstart. Jag har tagit mig igenom hälften under denna veckan och har därmed hälften kvar till på onsdag. Det löser sig känner jag just nu. Hinner jag inte så hinner jag inte och då får jag lösa det då. Jag gör så gott jag kan och mer än så kan jag inte göra. Det är inte värt att stressa upp sig. En sak i taget.

 

I måndags testade jag på en ny träningsform, Barre. En balett-träningsform som verkligen var kul och sjukt jobbigt för ben och rumpa. Även om det var svårt så kändes det roligt med den utmaningen, och lugnar det bara ned sig på väntelistorna ska jag köra fler gånger!

 

I tisdags hade jag planerat att gå på yoga, men hejdade mig i sista sekund och planerade om. Med tanke på arbetsbelastningen vad gäller läsningen kändes det dumt att utsätta mig för ett "måste" på 75 minuter. Jag valde istället att gå hem och läsa och avsluta dagen med att öva på mitt yoga-program inför tisdagen (som jag även hade behövt göra om jag valt att gå på yoga först). Försökte gå och lägga mig tidigt men misslyckades något och kunde sedan knappt sova.

 

I onsdags startade dagen redan 05.00. Tidigare än tidigast vad gäller mig. Trots en natt med lite sömn var jag pepp. Det var Dagen med stort D. Jag höll i ett yogapass "på riktigt" för en grupp människor jag aldrig tidigare träffat. En upplevelse och en inspiration för min fortsatta yoga och instruktörsroll. Det gick verkligen bra och jag kände mig så glad efteråt. En sten släppte. Och jag begav mig mot KTH i rusningen för ännu en heldag. Ville gärna gå på Yoga for Athletes på eftermiddagen/kvällen men det kändes inte så smart. Så det blev en kväll i soffan vilket nog var precis vad jag behövde!

 

 

Torsdag. Läsning väntade. Det är roligt nog så spännande att jag har svårt att skumläsa. Resiliens inte visste jag att jag kunde fastna så i ett ämne. Det glädjer mig verkligen även om det kanske är lite frustrerade att det är "för" intressant. Har en kort föreläsning och inser att jag hinner iväg på mitt favoritpass AntiGravityYoga. Såklart ger jag mig iväg och njuter av att plåga mina stackars spända höftböjare och att få hänga upp och ner. Energiboost. 

 

Fredag. Projektkursen är också kul. Vi har visserligen knappt börjat men förutsättningarna är bra och vi kan påverka rätt mycket. Det blir en kort dag och vid två står Anton och jag ombytta för Badminton. Så himla kul, men det är en annan historia.

 

I helgen blir det lite läsning, men inte mer än att det känns okej. Resten av tiden ska jag bara göra roliga saker. Träffa vänner och må bra helt enkelt. Nu ska jag njuta av denna fredagkväll och vara tacksam för att jag tagit mig igenom denna första vecka på en ny bättre termin.