Du fina lilla Ubbe, tänk att du fick vara med oss i nio och ett halvt år. Att du funnits i mitt liv sedan jag var bara 14 år. Alla stunder av glädje, av svansviftningar och godistrick, av försiktiga pussar och nockningar, av morgonmys och fotvärmare, men framförallt alla lekar, skogspromenader och simturer som du gett och varit del av! Igår somnade du för alltid in och slipper nu allt det onda! Det har gjort ont i mig att se dig ha ont, det gör fortfarande ont men på ett annat sätt. Jag får ha ont, för det viktigaste är att du slipper det nu! 

Älskade älskade Ubbe, tack för allt du gett oss! Sov gott nu, för alltid! ❤️