Såklart handlar det om stress igen. Det är mitt stora problem just nu. Det kändes som bra val ett tag. Terminen började någorlunda bra, om än med lite väl mycket oförståeliga texter att läsa (och förstå). Det var dock bara början. 

 

Förra terminen var väldigt stressigt vilket jag mådde väldigt dåligt av. Då var det lite tokiga tidsplaner och väldigt mycket (för mycket) att göra inom 100% utbildning. 

 

Nu har det varit okej mycket. Men väldigt mycket fokus på vetenskapsteorin där vi iaf haft tydliga konkreta uppgifter. I SEAn har det varit så otydligt. Så många gånger som vi frågat vad den faktiska uppgiften är, och dör vi har blivit till delade små moment att utföra (men inte ens förstått att vissa saker var delar av uppgiften, då det inte funnits en hel beskrivning av uppgiften). Dessa små moment har därför varit väldigt svåra att utföra, för varför gör man dem? Vad är meningen? De visade sig ha en mycket central roll, och i min mening hade vi kunnat utforma dessa på ett mycket bättre sätt om vi förstått innebörden av dem redan från början, och inte behövt hitta på saker på slutet för att få det att gå ihop. Stressigt avslut av uppgiften är bara förnamnet. Och stress under i princip hela uppgiften av att inte veta vad som komma skall. I min värld är översikt och helhet ovärderligt! 

 

Avslutade redovisningen (faktiskt bättre än förväntat), trotsade huvudvärken och gick på AntiGravityYoga, min favorit just nu(!), blev lite gladare och sen hem för att ligga utslagen i soffan resten av dagen och kvällen... 

 

Igår var det 100% farfar-fix igen. Och idag birde jag plugga (och har redan pluggat en del) och sedan ska jag på min favorit-AntiGravity igen! Och så kusin-lunch och farfar-flytt! 

 

Ja, det går ju i ett! 

 

Bestämmer mig mer och mer för att lösa en kurs (50%) i nästa period, känns som att det börjar bli dags att bromsa. Jobba någon dag i veckan och försöka hinna med mig själv lite mer än vad jag gjort den senaste tiden!