Ärligt talat är jag inte så peppad på skolstart denna gång. Jag var lite lagom taggad, till vi igår fick ett härligt mejl om läsning som ska ske före måndag för att man ska hinna med till första seminariet på onsdag. Vad hände med min rätt att planera mina sista lediga dagar? Visst är det en rekommendation, men ändå inte okej. Jag tänkte då att jag läser på måndag. Sen kollade jag hur mycket det var att läsa. För mycket för att det ska vara möjligt mellan måndag och onsdag. Bara en av texterna är på 193 sidor. Sen är det fem till. Väldigt härligt. 

Nej, jag har erfarit en höst och en vår som gjorde mig knäpp. Som gjorde mig sjuk. Jag vill inte uppleva det igen. Det är inte okej. Men frågan är då hur man påverkar. Vad är rimligt? Är det att få instruktioner om att plugga de sista dagarna av ledighet, utan framförhållning eller att ha mindre litteratur till första seminarium? 

Nu verkar det än en gång som vi inte har något val, och att de vill pressa oss tillbaka mot det som blev utbrändhet. Jag vägrar att hamna där igen. Visst ska jag läsa, det måste jag ju. Men hur hanterats det på bästa sätt? 

Till nästa sommar är jag förhoppningsvis klar. Om jag tar mig igen de kommande två terminerna. Om arbetsbelastningen blir rimlig till 100%-studier så att det är möjligt att orka med vett kvar i skallen. I så fall skriver jag examensarbete till våren och kan kalla mig civilingenjör inom energi och miljö, med en master i stadsplanering. Det är rätt coolt. 

Dessutom har jag snart en yogainstruktörslicens vilket kan komplettera min teoretiska civilingenjörsutbildning.