Resan tog lång tid. Vi började tidigt men var ändå inte framme förrän sent på eftermiddagen vilket var lite jobbigt. Vi åkte iaf Mrt från Lakeside och Ntu till Jurong East och sedan till Kranji i nordväst varifrån vi kunde ta buss 170. Vi fick dock vänta rätt länge innan den kom, men när den väl kom fick vi iaf plats. Vi kom först till Singapores gränsstation där vi som vanligt kunde ta oss igenom elektroniskt med ett Bonvoyage Waengdahl Malin Elisabet (japp det är så jag heter här, i den ordningen... När jag inte heter Molly förstås). Igenom och återuppta bussresan i Ingenmansland till vi kom till den Malaysiska sidan för ny gränskontroll med pass och studentpass. Blandine hade glömt sitt StudentPass så detta tog lång tid, men vi tog oss igenom tillslut. Fortsätter bussresan till en ny bussterminal (tror vi kanske gick av för ytterligare någon kontroll däremellan...). Vi letar efter en buss till Mersing och hittar tillslut en som ska gå nio (klockan är halv nio) efter att människor informerat om oss att det inte ska gå någon förrän vid halv tolv… Lite sent tycker vi! Vi tar i alla fall ut pengar, äter lite och sätter oss sedan på bussen. Det är gott om plats och jag pluggar nästan hela vägen, förutom en halvtimme när jag faktiskt lyckas somna... Jag sov nog en av de sämsta nätterna natten innan vi åkte, sjukt kort (i mina sömnbehov mätt), 5-6 timmar och kunde dessutom inte sova, vaknade av att Song kom hem sent, sen svårt att sova igen, vaknade ytterligare fler gånger. Riktigt seg natt!

Bussen gick iaf helt okej. Kommer till färjan och där är det öde. En färja är trasig och den vi hoppades på att ta runt lunch går alltså inte... Så vi får vänta i runt tre timmar, till klockan är två. Färjan som vi tror ska ta 2,5h till första byn tar bara 1,5h men sen lite mer tid till den tredje stationen Tekek där vi går av (då har vi passerat Genting och Paya). Kissar! Åh så jag hade längtat. Konstigt nog blir jag kissnödig, trots värmen och förmodligen för lite vatten. Men mer än andra ändå...

Vi tar en taxi (läs skruttig bil) till Juara. Men först stannar vi i Taxfree-affären då hela Tioman är skattefritt – men alkohol säljs nästan bara i taxfree shoppar och inte på något ställe i Juara. Vi köper vin och Josh köper öl. Vår chaufför säger sedan att han måste tanka. Och det gör vi, men inte som jag är van vid åtminstone. Här innebär tanka att hälla i ett par 1,5 liters petflaskor med bensin. Ja det var ju helt klart ett nytt sätt att tanka på. Det är sedan ett riktigt äventyr vill jag lova, att ta sig över ön, som att bestiga berg med denna lilla bil... Serpentinvägar, hänga på tutan inför varje 180 graderssväng för att varna mötande och sedan ta sats. Japp, ta sats. Har nog aldrig åkt i så branta backar förrut, kan säert jämföras med att ta sig upp för svarta pister vissa sträckor, fast med bil. Men det gick. Varje sväng var dessutom rustad med en massa gamla däck. Förmodligen för att fånga dig om du inte skulle komma upp – eller kanske ännu bättre, om det går för fort på vägen ner. Så ja, väl på toppern började nästa äventyr, även detta på låga växlar. Men ja, vi tog oss ner. Det var lite läskigt men rätt kul! Vi hittar boende som Josh hade koll på, med ac.. :) Bungalowen låg på standen men hade ”utsikt” mot den lilla vägen, dock kunde vi bara gå runt huset för att vara på stranden. Himla najs måste jag säga. Två sängar fanns det dessutom, så jag och Blandine la genast beslag på en och Josh fick då en hel för sig själv. Vi äter middag och badar och det är ett moln på himlen som har precis samma form som ön, Tioman – riktigt coolt – jag springer för att hämta kameran – men molnet har hunnit omforma sig. Vi äter pannkaks-dessert och sedan längtar vi alla tre efter att få sova. Att gå och lägga sig kl 9 visst får man det, men man kan ju säga att vi var lite trötta...

Morgone efter vaknar vi tidigt eftersom vi ställt klockor då vi bestämt att vi skulle se soluppgången. Vi vaknar dock lite sent men kommer ändå lagom ut till soluppgången strax före sju. Inser sedan att frukosten inte öppnar förrän 8 och försöker göra oss redo för nästa äventyr. Den djungeltrekk som vi planerar att göra. Äter frukost och ger oss sedan iväg. Vädret bråkar lite och det faller några ensaka regndroppar över oss men det slutar rätt snabbt. Vi går första sträckan (platt längs med stranden) vilket tar runt en kvart och checkar in oss innan vi ger oss upp i djungeln. Inleder med att läsa ”This is not a walk in the park, it is an adventure in the jungle” och det stämmer så väl. Vi klättrar över och under, hoppar från sten till sten. Försöker att in halka – får ibland hjälp av rep där det annars skulle vara lite väl farligt om man skulle ha hoppat. Klättrar up för stenar och glider ner igen. Svettas som galningar och dricker vatten. Går i gamla torra flodgångar och i fuktig djungel. Så härligt. Lyssnar på ljud från naturen. Får spindelnät i ansiktet – men det gör inget. Det är en upplevelse. Väl framme är det verkligen så värt. Ett vackert, om än litet vattenfall och så underbart kallt och skönt vatten. Såklart kastar vi oss i vattnet och njuter av att för en gångs skull få bada kallt.

Vi fotar och hänger där och badar i runt en timme. Det kommer ett djungelskyfall som inte verkar vilja avta. Allt är blött. Kläderna nu blöta av både svett och regn, så det är ingen större ide att torka sig torr, utan på med blöta kläder på blöta badkläder och börja promenaden ner. Vägen ner är rak (vi följer vattenledningen) men ändå lång och brant nedför.. man kan tänka sig hur långt vi faktiskt gick uppför på klingelkrokiga stigar och hur långt upp vi faktiskt klättrat. Det kommer ett nytt skyfall och denna gången är det inte nådigt. Josh kommer på att hans kamera ligger överst i ryggsäcken (och det regnar rakt igenom den) vi försöker flytta på den – utan att få den mer blöt – men med tanke på hur blöt den är och hur mycket det regnar är det rätt svårt. Så när vi kommer ner är kameran tyvärr blöt och rätt död… Tråkigt på en, dessutom, ny och fin kamera. Jag var glad för min vattentäta som hängde över ryggen på mig hela vägen ner. Den fick bli blöt helt enkelt.

Vi äter lunch på ett superlitet ställe. Mathygienen känns sådär och ag vågar mig på grönsaker i curry, precis som Josh. Blandine äter kyckling… Resten av dagen ligger vi på stranden och jag försöker plugga när jag inte badar. Blandine blir snart dålig vilket måste bero på kycklingen. Vi äter middag – hon äter ris och sås från min mat och Josh äter skaldjur. Och ja, sen blir han också dålig. Kul att få veta mitt i natten att man har två matförgiftade kompisar…

Planen för nästa dag var snorkling. Men med två utslagna kompisar såg det mörkt ut. Men jag ger inte upp för det. Jag vill snorkla och meddelar dem att jag tar sista platsen i den båt som avgår från piren. De sover mer och piggar på sig. Jag har en av mina bästa dagar. Ett riktigt äventyr. Mer vattenfall och kalla bad och underbar snorkling. Den bästa jag någonsin har gjort! Lycklig! Träffar dessutom trevliga människor och pratar på mest hela dagen!

Snorklingen innebar fina fiskar (Nemosar!) och dessutom coolt nog en HAJ! Jag verkligen! Jag blev så glad och tänkte aldrig ens på att det skulle vara läskigt. Coolt. Snorklar fler gånger i jakt på hajar och sköldpaddor (jag var glad då jag redan hade sett en ”Kompis!!” (sköldpadda) från piren på morgonen). Helt klart en värd dag. En av mina bästa!

Dagen efter blir tidig morgon igen och otajmade resor. Färja som inte tajmar buss osv. Men vi tar oss tillbaka till Singapore (jag och Blandine) och ångrar oss så for vi möter åska och regn när bussen kör över bron från Malaysia… 

Men, ja det är Back to Exams som gäller. Tillbaka till plugget.

 

A wonderful trip with great people! :)