Som jag hade längtat. Längtat till Kil. Lägret. Konfirmander. Allt är bara så roligt. Men trött blir man. Men troligtvis är väl inte det så konstigt...Man är ju igång konstant i två veckor. När jag kom tillbaka, hem, eller egentligen till landet så kunde jag knappt sitta still. Ville göra något hela tiden, men jag var trött. Den där tröttheten börjar gå över nu, så här en vecka efter hemkomsten. Och det är rätt skönt. Men visst längtar man tillbaka lite. 

Att åka hem var lite sorgligt. Två roliga veckor som man lämnar bakom sig, i minnet. Solig och blött och QUL! 
Att sammanfatta ett läger är svårt, men här är iaf två bilder som är mycket kil.